Om mig, del 9 *Kan man ha mer otur?!*
Så september 2018....
Till en början var allt lugnt då. Min pappa fyllde år och jag skulle fylla år senare samma månad.
Men kort efter min pappas födelsedag hände de. Han sa redan på eftermiddagen när jag såg honom snabbt att han hade typ ont i magen. Jag trodde han höll på att bli magsjuk och sa att han skulle hålla sig borta från mig. Jag såg han inte så jätte mycket mer den dagen.
Dagen efter reflekterade jag inte över att något var annorlunda. När jag försökte sova hade jag hört att de pratades under mig där pappas rum är, men tänkte inte mer på de. Min mamma skrev till mig när jag var i skolan att pappa hade åkt in på sjukhus kvällen innan. Så de röster jag hade hört var ambulanspersonalen bland annat utan att märka de egentligen.
Man märkte att njurarna hade tappat massa funtkion och det var de som orsakade smärtan.
Men nu var frågan varför det var så. Man skickade honom vidare till ett annat sjukhus för att kunna få dialysen han nu behövde där och samma veckan fick vi reda på var det var. Jag var för feg för att åka in till sjukhuset och höra va det var som de hade kommit fram till, men mamma sa att de skulle ge honom cellgifter vilket sa allt för mig. Cancer!
Japp, min pappa hade cancer nu. han ringde och berättade de. Myelom heter det och är en sorts blodcancer och den är kronisk. Det betyder att det finns ingen behandling som tar bort den utan bara dämpar den. Först skulle de med hjälp av cellgifter få ner de lite. Sen skulle de ta stamceller av honom för att sedan senare göra en stamcellstransplantation på honom. Då slår de ut mycket och sedan inplanterar dessa tror jag de heter. Han mådde bra första dagarna efter, men kraschade sedan och kunde knappt äta så han fick dropp. Men idag är allt lugnt och för stunden där man vill ha de, men man vet aldrig när det kommer igen.
Förutom detta så fick sedan min shettis (som jag för övrigt köpte 2016) fång maj -19...
För er som inte vet vad det är så googla de för annars blir detta för långt. Men i alla fall, det blev boxvila 2 veckor, fixa sjukhage utan gräs till honom och minska hans mat till hans mindre stora förtjusning. Fick även höra av mig till en hovslagare med lite mer erfarenhet inom detta i fall att. Som tur var så hittades ingen hovbensrotation och han kunde efter någon månad sättas igång igen.
Under samma sommar lyckades min unge få borrelia och fick gå på pencilin 3 gånger om dagen i ett tag, minns inte hur länge...
Sen upptäcker jag att jag börjat tappa hår! Inte lite heller! Det började med fläck som var stor som en 5 krona, men det växte, snabbt. Inom en månad var den minst dubbel så stor till utseendet. 2 läkare träffade jag och de var läkare nummer 2 som sedan ringde hud mottagningen för att kolla och tog blodprover för att utesluta annat. Hud var dock rätt positiva för att det hade börjat växa ut hår igen och var glada för de. Jag behövde inte åka dit just nu. Däremot har jag upptäckt en till mindre fläck nu så jag håller koll på den tills läkaren ringer igen för hon är inte där just nu. Men att tappa hår kändes inte alls kul. Detta är förmodligen av stress säger de. Alopecia areata också kallad.
Men här ska de ju inte ta slut. Nej nej.
För typ 2,5 vecka sedan hade jag veterniär ute efter att min andra häst varit halt i 2,5 veckor (ringde efter 1 vecka). Vi gjorde hältutredning, ultraljudade och röntgade.
Hältutredningen gav oss att vi visste att de låg i de område vid skenan, alltså där gaffelband och senor och allt ligger. Så genom ultraljudet kunde veterinären se att han hade ett tjockt gaffelband. Räntgen togs för att han har ett överben som ligger rakt på just de gaffelbandet för att se om de ligger för taskigt. Detta hände för att min shettis rymde över till honom och jag förmodar att de haft för roligt helt enkelt...
Så nu skulle jag ha is i magen i 2 månader. Eventuellt behöver man operera bort överbenet, men då är frågan om det är värt att sätta hästen under narkos och ens göra detta för han är ändå 20 år gammal. Jag har redan sagt att jag tänker inte låta han lida och plåga honom i onödan så skulle de krävas de så kanske det helt enkelt är bättre att låta han somna in.
Men just nu skall jag ha honom i en liten hage och gå 2 gånger om dagen, efter 2 dagars boxvila. Vecka 1 5min 2 gånger omdagen, vecka två 10min/2 gånger om dagen och öka detta 5 min i veckan i 2 månader.... JIPPI!!
Så nu sitter jag här med is i magen och se om jag kommer ha min bästa vän kvar om ett tag eller inte och hur jag ska lösa allting annat. Jag har ändå ägt denna hästen i 13,5 år så detta är inget roligt att höra.
Vilket tar oss till dagens datum idag och precis börjat gå 15 min 2 gånger om dagen. I veckan skall jag ringa och boka ett återbesök vilket blir ett datum för dommen känns det som!
Till en början var allt lugnt då. Min pappa fyllde år och jag skulle fylla år senare samma månad.
Men kort efter min pappas födelsedag hände de. Han sa redan på eftermiddagen när jag såg honom snabbt att han hade typ ont i magen. Jag trodde han höll på att bli magsjuk och sa att han skulle hålla sig borta från mig. Jag såg han inte så jätte mycket mer den dagen.
Dagen efter reflekterade jag inte över att något var annorlunda. När jag försökte sova hade jag hört att de pratades under mig där pappas rum är, men tänkte inte mer på de. Min mamma skrev till mig när jag var i skolan att pappa hade åkt in på sjukhus kvällen innan. Så de röster jag hade hört var ambulanspersonalen bland annat utan att märka de egentligen.
Man märkte att njurarna hade tappat massa funtkion och det var de som orsakade smärtan.
Men nu var frågan varför det var så. Man skickade honom vidare till ett annat sjukhus för att kunna få dialysen han nu behövde där och samma veckan fick vi reda på var det var. Jag var för feg för att åka in till sjukhuset och höra va det var som de hade kommit fram till, men mamma sa att de skulle ge honom cellgifter vilket sa allt för mig. Cancer!
Japp, min pappa hade cancer nu. han ringde och berättade de. Myelom heter det och är en sorts blodcancer och den är kronisk. Det betyder att det finns ingen behandling som tar bort den utan bara dämpar den. Först skulle de med hjälp av cellgifter få ner de lite. Sen skulle de ta stamceller av honom för att sedan senare göra en stamcellstransplantation på honom. Då slår de ut mycket och sedan inplanterar dessa tror jag de heter. Han mådde bra första dagarna efter, men kraschade sedan och kunde knappt äta så han fick dropp. Men idag är allt lugnt och för stunden där man vill ha de, men man vet aldrig när det kommer igen.
Förutom detta så fick sedan min shettis (som jag för övrigt köpte 2016) fång maj -19...
För er som inte vet vad det är så googla de för annars blir detta för långt. Men i alla fall, det blev boxvila 2 veckor, fixa sjukhage utan gräs till honom och minska hans mat till hans mindre stora förtjusning. Fick även höra av mig till en hovslagare med lite mer erfarenhet inom detta i fall att. Som tur var så hittades ingen hovbensrotation och han kunde efter någon månad sättas igång igen.
Under samma sommar lyckades min unge få borrelia och fick gå på pencilin 3 gånger om dagen i ett tag, minns inte hur länge...
Sen upptäcker jag att jag börjat tappa hår! Inte lite heller! Det började med fläck som var stor som en 5 krona, men det växte, snabbt. Inom en månad var den minst dubbel så stor till utseendet. 2 läkare träffade jag och de var läkare nummer 2 som sedan ringde hud mottagningen för att kolla och tog blodprover för att utesluta annat. Hud var dock rätt positiva för att det hade börjat växa ut hår igen och var glada för de. Jag behövde inte åka dit just nu. Däremot har jag upptäckt en till mindre fläck nu så jag håller koll på den tills läkaren ringer igen för hon är inte där just nu. Men att tappa hår kändes inte alls kul. Detta är förmodligen av stress säger de. Alopecia areata också kallad.
Men här ska de ju inte ta slut. Nej nej.
För typ 2,5 vecka sedan hade jag veterniär ute efter att min andra häst varit halt i 2,5 veckor (ringde efter 1 vecka). Vi gjorde hältutredning, ultraljudade och röntgade.
Hältutredningen gav oss att vi visste att de låg i de område vid skenan, alltså där gaffelband och senor och allt ligger. Så genom ultraljudet kunde veterinären se att han hade ett tjockt gaffelband. Räntgen togs för att han har ett överben som ligger rakt på just de gaffelbandet för att se om de ligger för taskigt. Detta hände för att min shettis rymde över till honom och jag förmodar att de haft för roligt helt enkelt...
Så nu skulle jag ha is i magen i 2 månader. Eventuellt behöver man operera bort överbenet, men då är frågan om det är värt att sätta hästen under narkos och ens göra detta för han är ändå 20 år gammal. Jag har redan sagt att jag tänker inte låta han lida och plåga honom i onödan så skulle de krävas de så kanske det helt enkelt är bättre att låta han somna in.
Men just nu skall jag ha honom i en liten hage och gå 2 gånger om dagen, efter 2 dagars boxvila. Vecka 1 5min 2 gånger omdagen, vecka två 10min/2 gånger om dagen och öka detta 5 min i veckan i 2 månader.... JIPPI!!
Så nu sitter jag här med is i magen och se om jag kommer ha min bästa vän kvar om ett tag eller inte och hur jag ska lösa allting annat. Jag har ändå ägt denna hästen i 13,5 år så detta är inget roligt att höra.
Vilket tar oss till dagens datum idag och precis börjat gå 15 min 2 gånger om dagen. I veckan skall jag ringa och boka ett återbesök vilket blir ett datum för dommen känns det som!
