Om mig, del 7 *Ett nytt liv*
Nu hade jag gjort slut med honom. Han hörde inte av sig mer efter att jag hade sagt att jag inte ville ha med honom på ultraljudet. Däremot så följde min mamma och en av mina vänner med. Det skulle då vara de andra ultraljudet. Jag hade bestämt mig innan att jag inte skulle ta reda på om det var en kille eller tjej och det gjorde jag inte heller.
Däremot gissade ju folk hej vilt. Jag själv hade redan innan jag ens var gravid sagt att den dagen jag får barn, om jag nu får barn så kommer mitt första barn bli en tjej. Jag var stensäker på den saken och de kunde ingen rubba mig ifrån. Graviditeten i sig var problemfri, allt gick bra. Däremot i mitt huvud snurrade det. Hur skulle jag klara detta? Ett barn, ge de ett liv när jag inte ens har ordning på mitt egna? Hur skulle jag kunnde få de att må bra när jag själv inte mådde helt hundra egentligen. Det var mycket som behövdes tänka på, men samtidigt njöt jag också. Vid något tillfälle hälsade vi på släkten i Tyskland där jag både fick och köpte en del bebis saker och jag hade massor. De minsta storleken var så liiiitet och jag kunde knappt tro att de skulle vara så små.
Mina vänner var så härliga mer och ordnade en baby shower till mig. Det var riktigt uppskattat och jag var så överraskad, men samtidigt glad.
Men så kom dagen. Den 17 november 2013 vaknade jag av att jag hade ont i magen, typ 5 på morgonen varav jag gick på toa och märkte att min slempropp gick. Det var dagen efter beräknat så jag tänkte att nu kanske de börjar komma igång lite. Men jag gick och la mig igen och lyckades somna om. Vaknade sedan vid 8 igen, också med ont i magen och att mer av slemproppen gick. Men det var liksom bara som lite mensvärk så jag gick upp och gjorde allt som vanligt och satt och kollade på tv. Värken fortsatte komma, men det kunde liksom gå 20-30 min emellan så det var inget att hänga upp sig på. Mamma frågade mig om jag känt av något ännu och berättade och hon trodde mig nästan inte. Hon skulle iväg en sväng, vilket hon gjorde med. Det var ju lugnt liksom.
Vi tog en promenad när hon kom hem och lite senare igen. På kvällen hade det börjat bli värre efter andra promenaden så vi ringde in och åkte in. Vi var inne vid 22-tiden på kvällen och så satte de på den där grejen som mäter värkar. Efter 1 h kollade de hur öppen jag var, 2 cm... Jag fick själv bestämma om jag ville stanna eller åka hem då de inte hade mycket att göra så jag stannade och försökte sova, vilket var svårt då jag hade värkar. vid 1-tiden på natten kollade de igen och nu var jag 3 cm öppen och fick inte åka hem igen fören jag hade fått barnet. Men att öppna sig 1 cm på 2 h kändes sjukt segt...
Men så började de göra fruktansvärt ont. Jag provade lustgasen men efter typ 2 andetag snurrade allt och jag spydde så jag vägrade ta den mer. Vid 2-tiden kollade de igen och nu har jag öppen 8 (!!!!!!) cm. Inte kontigt att jag fick så jälva ont när jag öppnade mig 5 cm på 1 h hel plötsligt. Efter det minns jag inte allt. Jag var i min egna bubbla av smärta och trötthet då jag knappt kunnat sova. De skulle sätta elektroder på barnets huvud och fick ta vattnet som inte gått av sig själv. Detta kanske de gjorde vid 3-tiden och då släppte värkarna.
Men till min otur (eller också tur egentligen) så kom nästa värk, men det var krystvärkarna som nu började. De hämtade in en elev efter att ha frågat mig och jag tryckte bäst jag kunde när jag hade en värk.
Men så, 03.33 kom hon. En liten flicka på 50 cm och 3422 gram hade kommit till världen. Och det var ju precis som jag trodde, en flicka. Min mamma som var fast besluten om att det var en pojk hade fel så jag räckte ut tungan mot henne när jag insåg att jag hade då visst rätt. Ett nytt liv hade kommit till världen
Däremot gissade ju folk hej vilt. Jag själv hade redan innan jag ens var gravid sagt att den dagen jag får barn, om jag nu får barn så kommer mitt första barn bli en tjej. Jag var stensäker på den saken och de kunde ingen rubba mig ifrån. Graviditeten i sig var problemfri, allt gick bra. Däremot i mitt huvud snurrade det. Hur skulle jag klara detta? Ett barn, ge de ett liv när jag inte ens har ordning på mitt egna? Hur skulle jag kunnde få de att må bra när jag själv inte mådde helt hundra egentligen. Det var mycket som behövdes tänka på, men samtidigt njöt jag också. Vid något tillfälle hälsade vi på släkten i Tyskland där jag både fick och köpte en del bebis saker och jag hade massor. De minsta storleken var så liiiitet och jag kunde knappt tro att de skulle vara så små.
Mina vänner var så härliga mer och ordnade en baby shower till mig. Det var riktigt uppskattat och jag var så överraskad, men samtidigt glad.
Men så kom dagen. Den 17 november 2013 vaknade jag av att jag hade ont i magen, typ 5 på morgonen varav jag gick på toa och märkte att min slempropp gick. Det var dagen efter beräknat så jag tänkte att nu kanske de börjar komma igång lite. Men jag gick och la mig igen och lyckades somna om. Vaknade sedan vid 8 igen, också med ont i magen och att mer av slemproppen gick. Men det var liksom bara som lite mensvärk så jag gick upp och gjorde allt som vanligt och satt och kollade på tv. Värken fortsatte komma, men det kunde liksom gå 20-30 min emellan så det var inget att hänga upp sig på. Mamma frågade mig om jag känt av något ännu och berättade och hon trodde mig nästan inte. Hon skulle iväg en sväng, vilket hon gjorde med. Det var ju lugnt liksom.
Vi tog en promenad när hon kom hem och lite senare igen. På kvällen hade det börjat bli värre efter andra promenaden så vi ringde in och åkte in. Vi var inne vid 22-tiden på kvällen och så satte de på den där grejen som mäter värkar. Efter 1 h kollade de hur öppen jag var, 2 cm... Jag fick själv bestämma om jag ville stanna eller åka hem då de inte hade mycket att göra så jag stannade och försökte sova, vilket var svårt då jag hade värkar. vid 1-tiden på natten kollade de igen och nu var jag 3 cm öppen och fick inte åka hem igen fören jag hade fått barnet. Men att öppna sig 1 cm på 2 h kändes sjukt segt...
Men så började de göra fruktansvärt ont. Jag provade lustgasen men efter typ 2 andetag snurrade allt och jag spydde så jag vägrade ta den mer. Vid 2-tiden kollade de igen och nu har jag öppen 8 (!!!!!!) cm. Inte kontigt att jag fick så jälva ont när jag öppnade mig 5 cm på 1 h hel plötsligt. Efter det minns jag inte allt. Jag var i min egna bubbla av smärta och trötthet då jag knappt kunnat sova. De skulle sätta elektroder på barnets huvud och fick ta vattnet som inte gått av sig själv. Detta kanske de gjorde vid 3-tiden och då släppte värkarna.
Men till min otur (eller också tur egentligen) så kom nästa värk, men det var krystvärkarna som nu började. De hämtade in en elev efter att ha frågat mig och jag tryckte bäst jag kunde när jag hade en värk.
Men så, 03.33 kom hon. En liten flicka på 50 cm och 3422 gram hade kommit till världen. Och det var ju precis som jag trodde, en flicka. Min mamma som var fast besluten om att det var en pojk hade fel så jag räckte ut tungan mot henne när jag insåg att jag hade då visst rätt. Ett nytt liv hade kommit till världen
