Så nu var jag vid en del av mitt liv där jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
Men långsamt, men säkert började jag ta mig upp igen. 

Januari 2012 började jag en utbildning till hudterapeut som skulle ta ett år. Detta var något som intresserade mig egentligen ganska mycket, huden och hur man tar hand om den och allt som tillhör med det. Det var en rolig, men tuff utbildning. Under tiden jag gjorde utbildningen började jag prata med en kille som var 6 år äldre än mig och hade ett barn. Det var lite roligt och spännande. Runt sommaren någon gång. Han hade en egen lägenhet en bit bort, men vi kunde ändå ses på helgerna och jag hade ju ingen häst vid detta tillfälle så jag hade inget att göra. Varannan helg hade han sin dotter med som jag tyckte väldigt mycket om.

Vi behöver inte gå in på alla detaljer i de förhållandet. De som känner mig väl vet om det, men vi kan ta lite av de. Även han kunde vara väldigt svartsjuk av sig. Jag hade berättat för honom att ett ex till mig, bodde ganska nära där han bodde. Det var sådär populärt. Han hade även problem med alkohol. Det var inte så att han drack dagligen, det gjorde han inte utan det var mer som så att när han hade druckit på fester kunde han lätt bli aggressiv, väldigt lätt. Det var aldrig så att han slog mig om någon skulle tro de nu, men han lät mig inte gå någonstans utan försökte hålla mig kvar för att diskutera (skälla på mig). Det var bland annat en fest som hans polare höll på att fjanta sig och jag kollade och det störde honom för att han tyckte att jag kollade mer på hans polare som fjantade sig än han som också försökte göra de och det fick jag höra sedan. Detta var en av gångerna. 

Trotts detta stannade jag till en början. Januari 2013 tog jag examen som hudterapuet. Februari 2013 testade jag positiv på ett graviditetstest. Jag var gravid. Detta var inte planerat. Men vi var överens om att behålla det. Dock var vi inte tillsammans länge efter det. 

Jag hade flyttat hem till honom. Vid ett tillfälle skulle jag passa katterna hos mina föräldrar i en vecka och då skulle vi vara ifrån varandra. Det som jag kände då var att jag kunde andas. Jag ville verkligen inte gå tillbaka till honom. Jag hade bestämt mig. Jag skulle göra slut med honom och det gjorde jag och tog mina saker och flyttade hem igen. Han var såklart förkrossad över det. 

Vi fortsatte att hålla kontakten och träffades igen och skulle väl på ett sätt försöka igen också. Men så kom droppen för mig. Min lillebror skulle ta studenten och han var bjuden och han var med och allt var lugnt. Jag var vid detta tillfälle kanske i vecka 15 eller något. Vi hade gjort ett tidigt ultraljud och visste att allt var bra med bebisen. Men sen så skulle min lillebror såklart på sin student dricka lite och det tackade inte killen jag hade nej till heller. Det slutade inte bra. Min lillebror han åka iväg innan det hände, men jag sa 1 sak fel och det gjorde att han såg svart. Han stängde in mig på mitt rum, med honom. Jag kunde inte komma ut alls och han skällde på mig. Till slut anade mina föräldrar oråd och kom och jag kunde ta mig ut. Men han fortsatte gapa på mig och likaväl så min mamma sen på honom. Det värsta var dock nog att hans dotter var med och hörde allt.

Vi kunde inte låta han åka iväg så han fick sova där då han druckit, men jag vägrade sova tillsammans med honom trotts att han försökte få mig till att göra de flera gånger. Sen fick han åka hem. Han hade även försökt få tillbaka mig genom att säga att om inte vi är tillsammans så ska jag ta bort barnet. Men jag sa bara att jag tar inte bort något som jag sätt lever, det är liksom en människa så jag behöll barnet. Vi pratade inte mer under graviditeten mer än att jag sa att jag skulle vara obekväm om han följde med på de andra ultraljudet så det gjorde han aldrig.