Om mig, del 5 *Vad hände?!*
Så, senaste inlägget vad då om när jag förlovade mig och var lycklig.
Well, det varade inte länge. Jag vet inte vad som hände eller varför jag gjorde det. Inte ens idag har jag ett bra svar på det, men i alla fall. Jag gjorde inte långt senare slut med honom.
Och inte nog med de, kort efter blev jag tillsammans med en annan kille som gick på samma skola som mig. Det var okej till en början och då menar jag max 1 månad, men han var väldigt svartsjuk av sig.
Vi har nu nått slutet av år 2010 och vi firade nyår åt olika håll. Hans föräldrar bodde i en annan ände av Sverige och där var han och jag var hemma. Jag tänker inte berätta hela historian om denna nyår, men det slutade med att vi bråkade, han var arg på mig mest och jag satt och grät när klockan slog 12. Detta resulterade i att han kom hem tidigare än vad planen var från början och vi spenderade resten av lovet tillsammans.
Vi var inte tillsammans länge. Kanske max 5 månader. Det var jag som gjorde slut med honom, vilket egentligen var det bästa just där och då. Men sen så började vi vara med varandra igen ändå. Det var inte bra. Jag kommer inte ihåg allt, det är lite av en dimma. Men jag landade i en deprission.
För honom fanns jag när han inte var med vänner, men när han var det kollade han knappt ens på mig. Det tog delvis på mig. Vad det egentligen var som gjorde att jag landade där vet jag inte. Men det var inte bara att jag var deprimerad utan jag började med självskadebeteende med. Jag fick även panikångest attacker.
Något som fick mig att må lite bättre var att jag hade fått kontakt med mitt ex igen. Han som jag var förlovad med. Vi gjorde inget, till en början. Det som var till en början var att han hjälpte mig med att klara av mitt teori prov till mitt körkort som jag hade gjort 3 gånger och inte klarat... Men efter att han hade hjälpt mig klarade jag äntligen de och jag var superlycklig över det. Dagenn jag klarade det åkte jag och några vänner hem till honom. Vid detta laget var han och jag på ett sätt på g igen, vilket jag var glad över och nog många andra med som tyckte att vi passade så bra ihop.
Men av någon anledning så ran det bara ut i sanden och jag vet inte ens varför. Min depression varade lite till efter det.
2011 tog jag studenten, vilket egentligen skall vara den bästa dagen i en ungdoms liv, men jag mådde inget bra då och jag kunde inte njuta av den fullt ut som alla andra studenter. Det som med hände var att jag valde att lämna ut min älskade Blixten på foder och han åkte innan sommaren var slut, tror jag. Jag minns inte vilken dag han åkte. Han var inte långt borta, bara 10-15 minuter med bil bort, men det var ändå jobbigt. Det var mycket som var jobbigt det året. Jag hade bestämt mig för att vara singel nu och jag visste inte vad jag skulle göra med mitt liv riktigt. Allt var för mycket. Vart skulle jag ta vägen nu?
Well, det varade inte länge. Jag vet inte vad som hände eller varför jag gjorde det. Inte ens idag har jag ett bra svar på det, men i alla fall. Jag gjorde inte långt senare slut med honom.
Och inte nog med de, kort efter blev jag tillsammans med en annan kille som gick på samma skola som mig. Det var okej till en början och då menar jag max 1 månad, men han var väldigt svartsjuk av sig.
Vi har nu nått slutet av år 2010 och vi firade nyår åt olika håll. Hans föräldrar bodde i en annan ände av Sverige och där var han och jag var hemma. Jag tänker inte berätta hela historian om denna nyår, men det slutade med att vi bråkade, han var arg på mig mest och jag satt och grät när klockan slog 12. Detta resulterade i att han kom hem tidigare än vad planen var från början och vi spenderade resten av lovet tillsammans.
Vi var inte tillsammans länge. Kanske max 5 månader. Det var jag som gjorde slut med honom, vilket egentligen var det bästa just där och då. Men sen så började vi vara med varandra igen ändå. Det var inte bra. Jag kommer inte ihåg allt, det är lite av en dimma. Men jag landade i en deprission.
För honom fanns jag när han inte var med vänner, men när han var det kollade han knappt ens på mig. Det tog delvis på mig. Vad det egentligen var som gjorde att jag landade där vet jag inte. Men det var inte bara att jag var deprimerad utan jag började med självskadebeteende med. Jag fick även panikångest attacker.
Något som fick mig att må lite bättre var att jag hade fått kontakt med mitt ex igen. Han som jag var förlovad med. Vi gjorde inget, till en början. Det som var till en början var att han hjälpte mig med att klara av mitt teori prov till mitt körkort som jag hade gjort 3 gånger och inte klarat... Men efter att han hade hjälpt mig klarade jag äntligen de och jag var superlycklig över det. Dagenn jag klarade det åkte jag och några vänner hem till honom. Vid detta laget var han och jag på ett sätt på g igen, vilket jag var glad över och nog många andra med som tyckte att vi passade så bra ihop.
Men av någon anledning så ran det bara ut i sanden och jag vet inte ens varför. Min depression varade lite till efter det.
2011 tog jag studenten, vilket egentligen skall vara den bästa dagen i en ungdoms liv, men jag mådde inget bra då och jag kunde inte njuta av den fullt ut som alla andra studenter. Det som med hände var att jag valde att lämna ut min älskade Blixten på foder och han åkte innan sommaren var slut, tror jag. Jag minns inte vilken dag han åkte. Han var inte långt borta, bara 10-15 minuter med bil bort, men det var ändå jobbigt. Det var mycket som var jobbigt det året. Jag hade bestämt mig för att vara singel nu och jag visste inte vad jag skulle göra med mitt liv riktigt. Allt var för mycket. Vart skulle jag ta vägen nu?
